Västra Sorgenfri
Sorgenfri nämns första gången 1842 och då, i samband med Sorgenfri farm – ett lantställe för en borgare inne i staden. Lantstället låg strax öster om nuvarande Arildsplan och blev uppkallat efter slottet Sorgenfri i Kongens Lyngby i Danmark.

Den första bebyggelsen i området var de så kallade spånehusen utmed Spånehusvägen. Husen, som det inte finns något kvar av idag fick sitt namn av att de hade spåntäckta tak.

Området ligger i sydöstra delen av innerstaden. S:t Pauli kyrkogård bildar en rygg åt området mot norr. Två stora och viktiga gator Nobelvägen och Amiralsgatan är andra gränser. Området präglas av de tidigare planerna på ett egnahemsområde upplåtet med tomträtt. Den låga exploateringen, omsorgsfullt och väl sammanhållna gårds- och gatumiljöer samt husens tidstypiska uttryck ger stadsdelen dess speciella karaktär.

4-våningshusen utmed Nobelvägen. Kvarteret Poppeln.
Husen är ett tydligt exempel på 30-talets funktionalistiska arkitektur och bostadsideal. I likhet med radhusområdet finns även här omsorgsfullt planerade och väldefinierade trädgårdar som binds samman med grindar och staket. Husen är i puts och tegel och vänder sina gavlar mot Nobelvägen och Eslövsgatan, i gavlarna utmed Nobelvägen finns även lokaler för mindre affärsverksamheter i bottenvåningarna.

Husen utmed Nobelvägen och Eslövsgatan är en av de första lamellhus som byggdes i Malmö.

Området innan det bebyggdes
Största delen av området fungerade som koloniområde innan det bebyggdes. Den stora trångboddheten och de stora hyreshöjningarna i början på seklet var orsaker till att staten satte in olika stödåtgärder. En av dessa åtgärder var den nya lagen om tomträtt 1907. Den innebar att föreningar billigt kunde erhålla tomtmark under en viss bestämd tid och där bygga bostäder, vilket blev vanligt i området.

Området växer fram
Idéerna till ett egnahemsområde föddes 1908 då Malmö Nya Egnahemsförening och Malmöhus läns Egnahemsförening ansökte om tomträtt till ett billigt pris för uppförande av tvåvånings bostadshus till föreningarnas medlemmar.

Föreningarna ville skapa bostäder framförallt åt arbetare och lägre tjänstemän till ett rimligt pris. Det trycktes även starkt på de hygieniska förhållandena, bostäderna skulle utrustas med toalett och badrum, vilket var mycket ovanligt vid den här tiden.

Stadsingenjören, major A Nilsson, upprättade ett förslag till stadsplan med mjukt böjda gator som för tankarna till den medeltida oregelbundna staden.

Det första huset byggdes 1916 (låghusen). Verksamheten låg sedan nere i 10 år bland annat som en följd av svårigheter för föreningarna att erhålla lån. Byggnadsverksamheten fortsatte igen på 30-talet då området helt byggdes ut efter en ny stadsplan. Den hade upprättats av den nye stadsingenjören, arkitekten Erik Bülow-Hübe och gav området en fastare form med rakare gator.

Iden att bygga ett egnahemsområde fick leva vidare och präglar än idag området. Det värnades om den skånska traditionen vid utformningen av husen i egnahemsområdet.

Den rektangulära formen, markerad sockel, ljusa putsade väggar eller rött murtegel och den släta väggytan kännetecknar några tolkningar av den skånska traditionen. Impulser till arkitekturen och boendeformen kom även från andra sidan sundet, där nya boendeformer utvecklats en längre tid.

Erik Bülow-Hübes stadsplan från 1927 över området utmed Nobelvägen var ett resultat av stadens snabba växt samt nya krav och stadsplaneideal. Bostadshusen utmed Nobelvägen var först planerade som tvåvånings radhus av samma typ som i tomträttsområdet (låghusen). Där nuvarande Sorgenfri idrottsplats ligger planerades först liknande 2-våningshus med gavlar mot kyrkogården. Tanken var att ge området en enhetlig bebyggelse och en fortsättning på egna- hemsområdet. Beslutet om anläggandet av en ny idrottsplats utmed Sorgenfrivägen innebar emellertid att helhetstanken föll, istället planerades husen till 4 våningar för ett bättre utnyttjande av tomtmarken.

De släta putsade fasadytorna har en ljus färgskala och sparsam utsmyckning. Taken är flacka och täckta med tegel. Fönstren ligger i liv med fasaden och saknar spröjsar och omfattningar. Husen har välavvägda detaljer såsom avrundad utformning av balkonger och entrépartier.

Arkitekt Carl Rosell
I mitten av 30-talet byggdes Sorgenfriområdet ut i en sista etapp närmast Nobelvägen. Arkitekt Carl Rosell fick i uppdrag att rita en rad lamellhus. Detta blev hans sista stora uppdrag och Brf Häggens hus är det absolut sista hus som Carl Rosell ritade i Malmö. Husen är utmärkta exempel på Rosells temperamentsfulla och karakteristiska arkitektur från 30-talet.

År 1930 slog funktionalismen igenom vid Stockholmsutställningen. I likhet med flertalet arkitekter i Malmö höll sig Rosell något avvaktande inför det nya, men deras verk speglar på ett intressant sätt övergången från klassicism till funktionalism.

Området idag
Stadsdelen har vuxit fram under en lång tidsrymd och är idag i sin helhet välbevarad. Området är ett bra exempel på en del av Malmös byggnadshistoria. Husen uppvisar ett tidstypiskt byggnadssätt och berättar för oss om de boendes omsorgsfulla behandling av sin miljö.